Sydsvenska Dagbladet i dag skriver om hur de rika och elaka gallerierna styr konstvärldens stora men ack så fattiga institutioner.  Rädslan hos det skattefinansierade etablissemanget är stor för vart detta ska leda. Det hörde jag redan på debatten på konsthallen under Konstkvällen i Lund.

Ja, kanske en förståelig oro - kanske inte. Samtidigt läser jag i Helsingborgs Dagblad att möbelföretaget Källemo får ställa ut sina klassiker på Landskrona Konsthall. Och vänta nu, är det inte samma utställning som visats i Konsthallen i Hishult, som Hallandsposten nyligen skrev om?

Är inte det lite lågbudget? Fast effektiv marknadsföring för Källemo. Hur mycket av schäslongen Caravagio orkar vi med? Jag funderar på att sälja min och ta en lågbudget tripp till rom och titta på de äkta Carravagiorna istället.

Unikt och unikt

 

På Formargruppen i Malmö var det vernissage för Maria Brusewitz fruktmöbler i lördags. Att låna formelement ifrån möbler och applicera dem på andra typer av objekt är något som synts en längre tid internationellt. Inte minst naturligtvis på modescenen. Skålarna med sina olika uttryck var småputtriga. Men något besviken blev jag på kronärtsskockorna som låg i dem. Kändes som väl mycket lån ifrån Andrew Martin. fast visst är det många som hittar unik inspiration hos honom.

Myter som säljer

 

Att sitta bekvämt är viktigt. Viktigare ju äldre man blir. Stolar brukar dessutom anses vara väldigt bra exempel om man vill göra en historisk och kronologisk genomgång av konst- och designhistorien. På väg in i djupaste Småland smiter jag in och ser den lilla charmiga utställningen Stolen # 1 på konsthallen i Hishult. Häpnar lite över den storytelling som så ofta förknippas med de designade sittmöblerna. Ett av utställningens paradnummer är en stol som designern Johan Linton hävdar är inspirerad av Caravaggiomålningen likläggningen. Följdaktligen är stolen döpt till Caravaggio och visst känns den italiensk i sitt formspråk. Funderar på hur Bruno Mathsson skapade myten om att han fann inspirationen till sin Pernilla genom att sitta i en snödriva. Undrar om den historien var sann. Tycker nog mer att resultatet då borde ha blivit saccosäcken , eller som det heter idag en fat boy. Myterna om skandinavisk design är många undras hur många som är sanna,

Tintinetta och donna Juanitta

Jag är redan trött på Tintinfilmen. Inte nog med att jag tycker att dessa animerade filmer ser sterila ut. De saknar den charm som man finner hos Disneys Snövit. Utan dessutom skall vi nu få den ständigt unga pojkvaskern och hans evighetsäventyr nertryckta i halsen igen.  Visst, det är intressant med hans politiskt korrekta utveckling. Men den hade aldrig varit möjlig om han hetat Tintinetta.Varför finns det inga kvinnliga hjältinnor som skildras som ständigt unga? Varför är slutpunkten för kvinnliga hjältinnor så ofta ett bröllop och så levde de lyckliga i alla sina dagar?

Varför får Juholt och Bildt rulla vidare mot nya skandaler medan Sahlin sitter i skamvrån som en annan donna Juanitta, medan don Juholt valsar vidare på förlåt-turné.

Snabbis på moderna...och bidragskonst

En trevlig snabblunch på moderna blev det i helgen med C och trevligt var det att snabbt kika på Sigrid Hjerténs verk. Ja, jag vet att det är väldigt otrendigt att bli så glad av hennes tavlor. Men i stora salen fanns mer. Hängningen av Sigurdur Gudmundssons foton var som en liten chokladask, en Alladin med röda väggar mitt i Modernas utställningssal. Trevligt lite överraskande att gå in och se vad som dolde sig där. Att hitta de lågmälda svart-vita fotografierna. Känner mig lite idiotförklarad när jag läser den här recensionen. Men, oj då vilken plebej jag är som inte kände till att det här, minsann redan varit utställt i Öresundsregionen. Och varför skall alltid tesen att det är farligt att ställa ut verk från gallerier eller privata konstsamlingar? Varför uschar och fyar ingen över Galleri Borghese? Kommer våra privata konstsamlingar att vara okej att visa om ett par hundra år - men absolut inte nu? För nu gäller bara bidragskonst.

Revirpinkande på Moderna

Det lokala revirpinkandet är i full gång. Upprörda herrar höjer sina indignerade röster i debatten. Moderna museet i Malmö skall spara - så förskräckligt. en stackars chef ska behöva lämna sin post - oj, oj helt plötsligt måste våra lokala kulturpolitiker upp på barrikaderna. Plötsligt säger man sig slåss för " regional förankring och egenproducerade utställningar, med kvalitet". Hej och hå! Gud bevare oss ifrån mer lokalt trams. Har vi inte nog med skräpet på de dussintals konstrundorna som förpestar hela våren i Skåne? Själv älskar jag utställningen Scenbyte på moderna i lilla Malmö Varför är ni så rädda för att visa något som är inlånat från huvudstaden? Det är kvalité - det är något vi besökare vill se! Är det då alltid fel? Lokalpolitikerna känns lika pissljummet omoderna som en teblomma.

Konsten att profilera sig...

Jag blir nästan lite avundsjuk på Anna Carlstedt på - hör och häpna - IOGT-NTO. Att benämna sig själv "riksmoralkärring" måste vara rekord i konsten att profilera sig själv. Ett epitet media säkert kommer att älska. Men himmel vilken struntsak kvinnan engagerar sig i. Huruvida kungabarnen blev bjudna på ett glas vin eller ej hemma på Drottningholm eller ej. Fast det är klart det är säkert fler som vill läsa om det, än hur förortstristessen får den svenska medelklassens barn att fly in i alkoholdimmorna.